Gustavsbergs Scenstudio fyllde 10 år 1955 och Arvid Bergström skrev i tidningen Gustavsbergaren en resumé över verksamheten åren 1945 – 1955.

”Amatörteatern har gamla anor inom vårt samhälle. Redan på 1870-talet spe­lades det teater i Gustavsberg och har sedan skett i olika perioder, när det funnits någon som velat ställa sig i spet­sen och offra tid och arbete för den goda sakens skull. Amatörteater, rätt bedri­ven, ger mycket åt sina utövare men den fordrar också mycket, mycken upp­offring av tid samt arbete.

Tidigare spelades teater på en tillfäl­ligt uppbyggd scen i Klubblokalen eller i det nu rivna gymnastikhuset vid Ekedalsskolan. År 1910 tillbyggdes Klubben med den nu befint­liga scenen, vilken även under senare år fått goda vitsord av gästande säll­skap.

En glansperiod hade väl amatörtea­tern i början av 1900-talet då herrar Ekberg och Severin var ledare för amatörerna i Gustavsberg. Då framför­des många av den tidens bättre pjäser på Klubbscenen. Man får inte heller glömma de friluftsskådespel, vilka oli­ka somrar framfördes i Klubbparken.

Vid en av Stockholms-Tidningen år 1948 anordnad amatörteater-utställning i Stockholm visades dels en mängd foto­grafier, dels en uppbyggd scen med ma­terial från Gustavs­bergs Klubb och till­drog sig publikens stora intresse. Även revyer och cabareter har fram­förts under många är, dels vid offentliga föreställningar, dels inom olika förening­ar.

En grupp ungdomar, som länge hållit på med revyer och dylikt var intresse­rade av framförandet av en mera krävan­de men också mera givande teater­konst, beslöt den 24 jan. 1945 att bilda Gustavsbergs Teatercirkel, vilken blev en underavdelning till A.B.F. Stadgar antogs den 22 feb. 1945. 1948 ändra­des namnet till Gustavsbergs Scenstu­dio, sam­tidigt som man utträdde ur A.B.F. och blev en självständig förening. Sedan detta har vi årligen åtnjutit ett anslag från Gustavsbergs Kommun. Även från Fabriksledningen ha vi rönt bevis för uppskattning av vårt arbete.

Sedan starten har tolv olika pjäser av bl.a. Anrep, Holberg, Moberg och Kiel­land givits. Antalet föreställningar har varit 78 varvid ”Bichon” leder med 20 framföranden, följd av ”De knutna hän­derna” med 13 och ”Arsenik och gamla spetsar” med 11. Dock är att märka, att de båda förstnämnda givits i två olika instuderingar. Förutom i Gustavs­berg har framföran­den skett i Stock­holm, Nynäshamn, Vaxholm, Enköping med flera platser.

En del cabareter har också givits un­der åren bl. a. två amatör­tävlingar samt Parkposten, som utkom med fem nummer i Folkparken under sommaren 1953.

Mycket arbete ligger bakom dessa siffror och under åren har mellan 700 – 800 repetitioner ordnats. Då varje repe­tition varar ungefär 3 timmar (då pre­miären närmar sig kan tiden utsträc­kas att omfatta både 4 och 5, ibland fle­ra timmar) kan ju envar själv räkna ut hur mycken tid som ägnas åt denna vår hobby.

För de fyra första åren föreligger inte någon fullständig statis­tik över repeti­tioner, men sedan hösten 1948 har anta­let pjäsrepetitioner varit 311 st. För de tre medlemmar, som deltagit i alla sedan dess givna pjäser, är repetitions­gångerna respektive 307, 299 och 283.

År 1947 engagerades regissör Eugen Sarrazin som instruktör som satte upp 4 pjäser under de närmaste åren. Han efter­träddes hösten 1950 av skådespela­re Bengt Blomgren, som satt upp de 5 senaste pjäserna. Vi kunna glädja oss åt, att även under kommande spelår få åtnjuta hans intressanta och givande instruktion.

Man lär sig inte att spela teater endast genom inövandet av olika pjäser och därför har besök gjorts på olika teatrar i Stockholm samt har medlem­mar deltagit i olika kurser bl.a. i smink­ning och scenplastik. Ävenså har olika teatergrupper gästat oss och framfört sina program här i Gustavsberg.

Bland mera kända personer som gäs­tat oss märkes bl.a. regissör Alf Sjö­berg, författaren Vilhelm Moberg och re­daktör Bernt Carlberg och har dessa givit goda vitsord om våra försök att framföra god teater.

Ofta hör man under årens lopp från olika håll sägas, att ”vi tjänar bra myc­ket pengar på att spela teater”. Man kan ej tro, att vi spela bara för nöjet att få spela, bara för nöjet att få vara tillsammans som goda kamrater med samma intressen som en själv. Den för­tjänst som blir, om det blir någon, går ju helt till föreningen. Det ges inte en­dast inkomster på att framföra en pjäs utan också utgifter, som en icke initie­rad ej tänker sig. Det har tidigare framkastats i denna tidning ett önske­mål, att få infört en kassatablå över vad det kostar att sätta upp en pjäs. En sådan följer här nedan över ”Arse­nik och gamla spetsar” vilken gavs ny­året 1954 med 11 uppföranden. Kanske dessa uppgifter kan ge vår publik en li­ten tankeställare?

Till sist bedja vi till alla, ingen nämnd och ingen glömd, som på olika sätt bi­stått oss i värt arbete under det nu för­flutna första decenniet få framföra vår stora tacksamhet.

Må vårt valspråk ’Vara: Med Scen­studion – genom gott kamratskap – för god amatörteaterverksamhet.”

Gustavsbergs Scenstudios första 25 år 1945-1970 finns beskrivna i Arvid Bergströms historik som finns här i lågupplöst format och här i högupplöst format.