Gustavsbergs Klubb
Gustavsbergs Klubb – Nöjesklubben – bildades 1860 under Samuel Godenius tid och ett på Wilhelm Odelbergs tid uppfördes ett klubbhus 1889 på en bergskulle mellan Bagarns träsk och Rutens träsk.
Verksamheten övergick i Folkparksföreningen 1948. Klubbhuset ”Folkan” revs 1963 och på dess plats byggdes Domusvaruhuset. 1967 byggde KF en ny biografteater med samlingslokaler som förvaltades av Folkparksföreningen i många år under namnet Gustavsbergs Folkets Hus. Senare kommunaliserades verksamheten under namnet Gustavsbergsteatern. Dess historik finns här i lågupplöst format och här i högupplöst format.
Några drag ur Gustafsbergs Klubbs 60-åriga historia. Nedtecknade av några Klubbmedlemmar. (ca 1920)
En redogörelse för Gustafsbergs Klubbs utveckling under de gångna 60-åren hade kunnat bliva mycket noggrann och historiskt fullständig, om det funnits protokoll och ordentligt förda räkenskaper för hela tiden, men detta är tyvärr icke förhållandet. Dessa spridda drag ur dess historia äro baserade på de ofullständiga handlingar, som förefinnas, samt på muntliga meddelanden från äldre klubbledamöter.
För åren 1877 – 1889 finnas t.ex. inga som helst protokoll eller andra handlingar rörande verksamheten än ofullständigt förda kassaböcker, som på ett par ställen äro sönderrivna, beroende på, att då någon oordentlig kaeeör haft svårt att skilja på sin egen och klubbens kassa,har han helt enkelt bortrivit vederbörande blad i kassaboken, för att beviset om hans bedrifter ej skulle åsamka honom vederbörlig näpst eller gå till eftervärlden. Till och med stiftelseåret är ej med fullkomlig säkerhet kännt, då som vi veta i stadgarna står angivet år 1860, men lär vara år 1861. I kassaboken för år 1862 finnes dock antecknad en inkomst för biblioteket för år 1860, vilket tyder på, att klubben skulle·ha existerat redan detta år, men det fanns ett litet bibliotek, innan klubben bildades, som sedan uppgick i klubb-biblioteket, och det torde sålunda vara från detta bibliotek, som inkomsten inflöt i kassan år 1862.
Om man sålunda svävar i ovisshet om stiftelseåret, vet man dock med bestämdhet, att klubben bildades av dåvarande ägaren till Gustatsbergs porslinsfabrik, Bruksägaren Samuel Godenius, vilken upplät lokal åt densamma i det nybyggda värdshuset, som också understundom på den tiden kallades Gustafsbergs klubbhus.
Klubbens ändamål var detsamma då som i våra dagar att bereda trevnad och bildande nöjen för sina medlemmar. Dess utveckling har emellertid ej gått oavbrutet och regelrätt fram till sin nuvarande höga ståndpunkt, utan det har funnits långa tider, då litet eller intet uträttats för dess framgång.
Från början var den mycket lifskraftig och gjorde en god insats i kulturarbetet på platsen. Biblioteket var visserligen icke av större
betydelse och måtte inte ha innehållit många band, ty så långt fram i tiden som år 1865 ansåg styrelsen eller direktionen, som den på den tiden kallades, det vara onödigt att numrera böckerna, så mycket mer ägnade man sig åt tidningsläsning, då på den tiden icke varje arbetare hade råd hålla egen tidning. Dans arrangerades i regel den sista lördagen i varja månad mellan kl. 7 – 11 på kvällen. Fyra timmar var ju en väl så knapp stund för den danslystna ungdomen, och det gällde därföre att taga vara på tiden så mycket som möjligt. Man hade därföre ej tid att efter slutat. arbete gå hem och skruda sig i helgdagskläder utan dansade i sticktröjor och storstövlar, så taket rungade, och blevo skorna någon gång för tunga, så var det bara.att slänga dem i en vrå och dansa i strumplästen men ingen må tro, att den tidens ungdom hade mindre roligt för det. Ett par gånger om året vid högtidliga tillfällen arrangerades större baler, som räckte från kl. 7 på kvällen till kl.4 på morgonen. Vid en sådan bal år 1867 fingo herrarna mot avgift men damerna gratis låna kostymer ur teatergarderoben.
Som förut nämnts finnas under en lång följd av år inga som helst protokoll över klubbens verksamhet. Denna period tyckes också enligt muntliga meddelanden varit hotande rör hela dess existens. Ar 1876 flyttade den från sina lokaler i värdshuset till Grindstugatan N:o 1 i en liten sal, som var olämplig för några som helst större tillställningar. De sedvanliga danserna arrangerades dock i de gamla lokalerna, som för övrigt användes till skola. I Grindstugatan N:o 1 degraderades klubben tydligen från en institution av allmänt intresse till ett privat kotteri, som läste tidningar, spelade något litet schack, men för det mesta pratade strunt. Den tiden var det inte så mycket styrelsen utan fast mer städers-kan och vaktmästaren, som voro de bestämmande och ledde klubbens angelägenheter. Städning och eldning sköttes på ett miserabelt sätt, och skulle det någon gång företagas en ordentlig sopning, så passade man på, då några medlemmar vore mera talrikt församlade, för att städerskan skulle få visa sin makt och även sopa ut dessa på samma gång.
Emellertid hade Bruksägare Wilhelm Odelberg icke släppt klubben och dess syftemål ur sikte utan gav den ett gott handtag för att hjälpa den ur dess betryckta ställning, och som vi hoppas för all framtid trygga dess gagnande verksamhet, då han åt densamma upplät den nuvarande klubbparken och där lät uppföra ett rymligt och ståtligt klubbhus, som invigdes i Dec. år 1889. Nu tog verksamheten ånyo fart under en intresserad styrelses ledning, och alla veta vi, huru mycket under de sista 30 åren uträttats för klubbmedlemmarnes och andra Gustafsbergs innevånares nytta och nöje. Oavbrutet ha nya ideer framkommit till alla möjliga slag av roande tillställningar, så välbehövliga efter veckans enahanda arbete och bekymmer. Konserter, soareer, friluftsfester med maskeradtåg och stilfulla tablåer, årliga maskeradbaler, basarer m.m. ha arrangerats och till och med ha på senare åren även medlemmarnas barn fått sin särskilda festdag vid jultiden. Numera arrangeras också varje kvartal för klubbmedlemmarna dans, då kaffe med dopp gratis serveras.
Vad ”som i synnerhet utmärkte klubbens verksamhet under den första tiden var det stora intresset för teaterföreställningar. På den tiden låg också Gustafsberg figurligt talat betydligt längre från Stockholm än i våra dagar på grund av de dåliga kommunikationerna. Det fanns inte som nu 5 stycken båtar, vilka springa som skottspolar mellan Gustafsberg och Stockholm många gånger om dagen, ej heller hade man råd eller tillfälle fara till staden för att få se något i teaterväg. Teatern blev därföre klubbens mest omtyckta nöje och bästa extra inkomstkälla, och på den offrades mycket penningar, som bland annat framgår av en inventarie-förteckning för år 1866, där teaterattiraljen upptages till ett belopp av omkring 1.300:- kronor, ett för den tiden mycket avsevärt kapital, men så fanns där allt möjligt i kostymväg från de elegantaste uniformer och sidendräkter till strumpor, nattmössor och nattröjor, lösperuker, lösflätor och lösskägg m.m. I spetsen för teatern stod en särskild av styrelsen tillsatt teaterdirektör, och han måtte från början ha tagit sin sak på fullt allvar, ty den första tiden spelades nästan varje söndagsafton under säsongen enligt en uppsats i tidningen Nya Dagligt Allehanda för den 30 Dec. år 1863. Teatersalongen rymde visserligen icke mer än 130 åskådare, men den kunde alltid glädja sig åt en fulltalig och tacksam publik. Att artisterna voro riktigt teatraliska förmågor framgår också av den omtalade tidningsartikeln, vilken härjämte införes i sin helhet.
”För de brandskadade i Varberg har på den å Nya Dagligt Allehandas kontor utlagda listan ånyo tecknats 101 rdr. 10 öre, utgörande behåll-ningen av ett av arbetare vid Gustavsbergs porslinsfabrik givet societetsspektakel.
I sammanhang härmed må nämnas, att vid nämnda fabrik är, till bere-dande av trevnad och bildande nöje för arbetspersonalen, anordnad en s.k. klubb, där arbetarna sammanträffa om aftnarne efter slutat arbeta. Där finnas bibliotek, de flesta huvudstadens tidningar, fortepiano m.m, jämte en av arbetarna själva uppbyggd teater, där varje söndagsafton små sällskapspjeser uppföras. En person som åsåg uppförandet av ovannämnda till förmån för de brandskadade i Varberg givna spektaklet har försäkrat oss, att man på mången allmän teater ej har sådana teatraliska förmågor att bjuda på som där. Salen rymmer 130 åskådare, och de spelande hava alltid att glädja sig åt fullt hus, så väl av arbetare på stället som omkring boende personer.
Den välgörande förändring som detta, jämte andra gynnsamma omständigheter, åstadkommit på hela arbetspersonalens levnadsätt, vilket småningom höjt sig från råare till ädlare njutningar, varigenom sedligheten mer och mer vunnit, förtjänar uppmärksamhet och efterföljd av fabrikanter eller andra, som hava ett större antal arbetare under sig.”
I ett protokoll från år 1865 meddelas, att under det föregående året givits 20 teaterföreställningar, men nettobehållningen var det året skäligen klen (158 Rdr. & 67 öre), så att dåvarande ordförande Disponenten Robert Küsel framkastade det spörsmålet, huruvida teatern motsvarade sitt huvudändamål att föröka klubbens inkomster. För att tillvarataga dessa på ett mera effektivt sätt beslöts därför, att teaterpersonalen skulle på något lämpligt sätt förbinda sig att spela under viss bestämd tid, att klubbdirektionens medlemmar turvis skulle sköta biljettemottagaresysslan, att teaterpersonalen ej skulle få några fribiljetter förrän efter kl. 6 föreställningsdagen, att direktören skulle tillse, att lampglasen behandlades varsamt, att klubbmedlemmarnes ½-fribiljetter skulle märkas, så att de ej överlämnades till andra personer.
Klubbkassan tycktes denna tid ha varit mer än lovligt mager, och krediten var skral, ty det visade sig omöjligt uppbringa ett lån på 150 Rdr., som man nödvändigt behövde för att klara de viktigaste affärerna och betala de mest trängande skulderna. Man fick låna 40 Rdr., av stora och 60 Rdr. av lilla sjukkassan, varjämte Disponent Robert Küsel överlämnade 50 Rdr. av i fabriken ådömda plikter. Av sparsamhetsskäl reserverade han sig dock mot inköp av shirting och kallikå för 12 Rdr.
Då år 1866 Disponent R. Zielfeldt var klubbens ordförande överläm-nades biljettemottagaresysslan till vaktmästaren, som för sitt besvär erhöll 1 Rdr. och 1 fribiljett per gång. Trots ivriga ansträngningar minskades dock teaterverksamheten år från år, så att t.ex. år 1867 antalet föreställningar utgjorde 10 stycken, men året därpå endast 5 st. med en nettoförtjänst av 28,09.
En och annan gång uthyrdes teatern till främmande skådespelare som t.ex. det av äldre personer kända stockholmsoriginalet Roos, Selanderska sällskapet m. fl. År 1869 engagerades en skådespelare Hallberg för en föreställning (den enda under det året) och året därpå beslöts, att teaterrummet skulle utrödjas, och attiraljen flyttas till en vedbod. I slutet av år 1871 kom man emellertid på andra tankar, började repetera och lär ha givit ett par föreställningar år 1872, men tillslut gick hela härligheten av teaterns tillbehör på auktion år 1873.
Idén var emellertid för god för att helt och hållet dö. år 1895 kom frågan åter på tal, och i slutet av 1890-talet upptogs denna verksamhet till stor glädje för såväl klubbmedlemmarna som andra Gustafsbergs innevånare och har sedan periodvis i mån av tillgång på lämpliga skådespelarekrafter återkommit.
Då klubbens mångårige, nitiske och alltid intresserade styrelsemedlem George Barlow, som många gånger varit ordförande och sista perioden från år 1893 -1910, avled övertogs hans befattning som klubbens ordförande den 4 April år 1910 av Hovjägmästaren Kapten Viktor Odelberg.
Tack vare den praktiska och ändamålsenliga tillbyggnaden för teatern som på hans initiativ fullbordades och invigdes år 1910 tog verksamhe-ten ny fart. Goda skådespelarekrafter uppträdde och uppträda fortfa-rande, som visa att Gustafsbergs klubb i detta hänseende fullföljer sina gamla traditioner, och teaterföreställningarna ha alltid kunnat glädja sig åt en talrik och tacksam publik.
Ganska krävande pjeser hava µppförts. Så t.ex. gavs vid den nya teaterns invigning Gustaf av Geijerstams lustspel ”Svärfar”, .som genom sitt utmärkta utförande och de verkligt stilfulla av Herr J. Ekberg målade dekorationerna tillvunno sig publikens odelade beundran.
För att följa med tidens smak i nöjesväg inköpte klubben år 1913 på förslag av kapten V. Odelberg en mindre biograf för kronor 300:-. Denna utbyttes år 1915 av en något större för kronor 450:- båda dessa för handkraft. Men redan år 1918 inrättades en modern biograf med elektrisk drift för ett belopp av c:a Kr. 4000:-, som fullt motsvarar sitt ändamål. Att biografföreställningarna här liksom annorstädes mottagits av en tacksam publik därför borga de talrika besöken och det intresse, som visats de framställda filmerna. I regeln givas föreställningar varje lördag och söndag under vinterns lopp, och biografen har icke så litet bidragit till klubbens ekonomiska stabilitet.
I slutet av 1860- och början på 1870-talet visade klubbmedlemmarne stort intresse för det ädla schackspelet, så att, som det står i ett protokoll från år 1868, 3 stycken nya schackbord med pjäser måste beställas. Genom arrangerandet av schackturneringar med pris av allehanda slag vidmakthölls detta intresse under en lång följd av år. Från och med år 1912 har detta intresse glädjande nog tagit ny fart hos den uppväxande ungdomen och turneringar arrangeras dock utan materiella pris. Det ser ut som om schackturneringarna på 1870-talet trädde i stället för teater-föreställningarna, men dessa kunde icke lämna något bidrag till klubbens i ständigt klena kassa och extra inkomster, måste klubben söka förskaffa sig för att kunna upprätthålla verksamheten och förbättra det underhal-tiga biblioteket i synnerhet som en stor del av medlemmarna voro mycket försumliga med sina månadsavgifter, och en och annan mindre pålitlig kassör något ovarsamt handskades med de små tillgångarna.
Att köpa böcker med egna medel var den tiden icke tänkbart, utan man fick sätta sin förhoppning till välvilliga gynnares hjälpsamhet. Klubben kan tacksamt notera, att då Bruksägare W. Odelberg den 28 Januari år 1870 av G. Barlow övertog klubbens ordförandeklubba, han redan från första stunden och sedan alltjämt med intresse omfattat klubbens bibliotek och dels själv skänkt böcker och penningar till bokinköp dels ock intresserat sin svåger Grosshandlare V. Godenius, som även omnämnes som donator till klubbiblioteket. Genom det stora bidrag Bruksägare Odelberg lämnade år 1905 började biblioteket ånyo växa till betydenhet och har sedermera dels genom årliga inköp dels genom välvilliga gynnares hjälp så betydligt utvidgats, att det nu omfattar omkring 1ooo band, och då medlemmarnas intresse för detsamma är ovanligt livligt, så kan k1ubben tack vare sin nuvarande ekonomiska ställning öka och på ett tidsenligt sätt underhålla detsamma.
Under de flydda åren har klubben, som vi finna, ofta arbetat under svåra ekonomiska förhållanden och styrelsen har haft all möda att hålla det hela ihop. Dessa bekymmer synas nu vara skingrade och tillgångarna äro i stadig tillväxt. År 1914 utgjorde kassatill-gången Kr. 2.000:- och inventariet uppgick till ett värde av Kr. 6.000:-. Dessa siffror utgöra nu respektive Kr. 3.000:- och Kr. 10.000:-.
Den har sålunda medel icke blott att väl vårda och förnya biblioteket och hålla inventariet i gott stånd, utan även att bekosta en och annan extra fest för medlemmar såsom de förut omnämnda kvartalsmötena med dans, kaffe och dopp samt större tlllställningar vid mera högtidliga tlllfällen.
Vi ha nu till 60-årsdagen sökt samla några spridda drag ur klubbens historia såväl under goda som onda dagar och vilja till sist uttala vår erkänsla och tacksamhet mot, de personer på skilda tider ingen nämnd och ingen glömd, som trogna klubbens ädla mål, arbetat för att, föra verksamheten framåt, på samma gång vi med tystnad förbigå dem som sökt skada och på ett eller annat sätt motarbetat denna verksamhet.
Det är ju alltid svårt ja omöjligt skåda in i framtiden, men vi våga dock uttala den vissa förhoppningen, att klubben under en dugande och arbetsam styrelse med en målmedveten och intresserad ordförande skall gå en lyckosam framtid till mötes, gå långt på den utstakade banan att bereda trevnad och angenäma nöjen för såväl medlemmarna som andra personer inom samhället.