Gustavsberg hade två kooperativa handelsföreningar en tid. Gustavsbergs Konsumtionsförening grundat 1919 och Gustavsbergs Mjölkförsäljningsförening grundat 1920.

Under det första världskriget kritiserades ledningen för att egendomen ej producerade mera mjölk än att varje arbetarfamilj fick nöja sig med en kvarts liter om dagen. Distributionen med ”mjölksurror”, som oregelbun-det infann sig vid mätningsplatserna med ofta otillräckliga mjölkkvan-titeter, ökade missnöjet. Fabrikens kassör Hellström motverkade att Konsum skulle få sälja mjölk från Farsta gård i samhället. Därför bildades ett självständigt kooperativt företag, som under firma Gustavsbergs mjölkförsäljningsförening u. p. a. övertog mjölkhandeln och också tillhandahöll andra varor. Mjölken köptes av lngaröbönder, Lämshaga och Farsta. Den tömdes i en stor cistern och expedierades i flaskor, vars rymd var anpassad till familjens storlek. Gustavsbergarna var kritiska på mjölk och finsmakarna väntade gärna på Farstamjölken, som var varm vid framkomsten. Så småningom ökade bolagets leveranser av Farsta-mjölk så kraftigt att t. o. m. överskott uppstod. Föreningen kunde härigenom få sitt mjölkbehov tillgodosett på platsen och det som ej gick åt skickade bolaget till Mjölkcentralen i Stockholm, där Gustavsberg ingick som delägare. Även ”Mjölkaffären” drevs enligt kooperativa principer med insatskapital, kvitton och återbäring i förhållande till gjorda inköp lika som Konsum.

Föreningen hade sin affärslokal på nedre botten på norra gaveln i det nedbrunna Nedre Stenhuset. Affären hade öppet på morgonen mellan kl. 8.00-10.30 och på kvällen mellan kl. 18.00-19.30 och hade även söndagsöppet. Chef för mjölkaffären var Rudolf (Putte) Karlsson. Hustru Selma jobbade även hon i affären. Ovanför affären åt gatan hade familjen Karlsson sin lägenhet.